Blyga Myran blir… Blygmodig!

Om blygmodig12Det är med en härlig fredagsfeeling som jag äntligen kan berätta att Blyga Myran från och med idag kommer bli Blygmodig! Jag och Hanna, som hjälper med mig med alla hemsidegrejer, har kämpat en del i motvind så det känns även som en stor lättnad att allt nu är på plats. Detta innebär en flytt av blogg och hemsida till samma plattform, nämligen: www.blygmodig.se 

Så, in och kika! Och berätta gärna vad ni tycker i den nya bloggen <3

Stort tack till min superkvinna Hanna som hjälpt mig med detta, du är grym!

Vill du testa på mindfulness?

thumb_Skärmavbild 2015-09-30 kl. 6.00.31 em_1024Jag tänker att det säkert finns fler än jag som är nyfikna på meditation och mindfulness men som inte vet hur en börjar. Och då är det så himla bra med initiativ som kan få en att verkligen komma igång och våga testa på. Just nu erbjuder Mrs Mindfulness ett ”Mindfulness summit”. Det hela sker online med en föreläsning varje dag av olika stora namn inom detta område. Detta pågår under hela oktober och är helt gratis! Så är du nyfiken tycker jag definitivt att du ska kika in och registrera dig.

Tysta peppen

God måndag på er kära läsare! Här kommer en dos med tyst pepp till er alla levererad<3

thumb_Skärmavbild 2015-09-27 kl. 2.32.02 em_1024Åh, jag höll på och googlade runt efter olika typer av stillsamma retreater och så fann jag att Yogaretreat Österlen håller i retreater för högkänsliga! Såhär fint skriver de om detta på hemsidan:

Det här är ett retreat för dig som är högkänslig och som längtar efter att var den du är och utforska din sensitiva begåvning på djupet. Här finns plats för vila och egentid i vacker och rofylld miljö, parallellt med kraftfulla och frigörande processer i känslohantering.

Så för dig som känner ett behov av att åka iväg och utforska din känsliga sidan samtidigt som du får yoga och möta andra högkänsliga kan detta vara ett guldtips. Klicka på bilden ovan för att läsa mer om nästkommande retreat (det finns många fler framöver också).fox-villiagefox-villiage1fox-villiage4Visste ni att det finns en rävby i Japan? Jovisst, och jag blev alldeles hänförd av bilderna och videon som finns på sidan jag länkar till. Verkar som att rävar är missförstådda i Japan och att det är därför detta ställe finns, för att ta hand om rävarna och ge folk en annan bild av dem<3. thumb_Skärmavbild 2015-09-27 kl. 2.50.48 em_1024Många introverta gillar att resa, gärna ensamma. Unbrave girl är en blogg som jag verkligen gillar, hon är humoristisk, är introvert och gillar katter, full pott liksom. I augusti skrev hon om ett inlägg om hur man som soloresande undviker folk. Haha, kanske inte det man först tänker när man reser själv, ska man inte möta massa nya människor då? Nja, ibland vill man bara uppleva saker i total ensamhet och det kan ju, som bekant, vara himla awesome det med. spotlight-014Joanna Gardner skriver en fin artikel med namnet: ”Advice to my younger self; Shyness is part of who you are, so embrace it”Just den grejen med att man ibland vill prata med sitt yngre jag känner jag igen mig i. Att jag önskar att jag kunde möta mig själv under skolåren och bara säga att blygheten är okej, den är ingen defekt, jag duger med den och behöver inte råda bot på min personlighet.communication-masteryNu erbjuder Michaela Chung (som driver bloggen Introvert Spring) ett gratis webinar på onsdag. Denna gång är författaren och den introverta coachen Patricia Weber med och pratar om hur introverta kan bli bättre på att kommunicera, på vårt eget sätt. Dessa webinars brukar vara himla bra så jag rekommenderar er varmt att anmäla er bums! Även om man inte kan just den tiden så kan man titta på det i efterhand under 48 timmar. Klicka på bilden ovan för att läsa mer!

Kampdansen med meditationen

Nu är säkert kampdans ett begrepp för en annan typ av dans än den jag syftar på, men i detta inlägg får det en vidare betydelse, för annars blir nog rubriken lite… skum, haha.

Som ni vet har jag den senaste tiden kämpat en del med att meditera. Det finns något motstånd i mig som gör att jag inte riktigt kunnat omfamna det. Jag har fortfarande inte lyckats få till en fin rutin där jag har en bestämd stund på dagen där jag sätter mig i stillheten. Just nu kör jag mer på att göra det varje dag när andan faller på. Kanske inte riktigt så hållbart i längden och därför försöker jag experimentera med vilken tid på dagen denna rutin ska stabilisera sig på.

Det var egentligen när jag insåg att man inte behövde göra meditationen så svår som jag äntligen kände att detta kan jag nog bjuda in i min vardag på riktigt. Efter att ha fått rådet att börja med korta, korta stunder av stillhet för att sedan utöka dessa kändes motståndet på något sätt inte så relevant längre. För hur svårt kan det vara att stilla sig i två minuter av alla 576 som går på ett dygn (ja, jag använde en kalkylator för att räkna ut det där..)? Det känns liksom inte som en så stor utmaning längre och som att en person som jag, som aldrig trott att meditation ”är för mig”, faktiskt kan ändra sin uppfattning.

Sedan tror jag det är viktigt att hitta en meditation som går i linje med sitt hjärta. Som hjärtat är öppet för och som man kan återkomma till. För min del har detta varit självmedkänsle-meditationer. Dessa uppmuntrar mig inte enbart att sitta med alla mina känslor i nuet utan ger mig också ett verktyg för att uppmärksamma vad jag behöver när jag sitter med svåra känslor. Jag har ett behov av att låta känslor som sorg och ilska få finnas, det är helande i sig, men jag behöver också att jag frågar mig själv vad jag behöver för stöd just då från mig själv. 2eec1681bc134024f70166f20735d8c2

För att ta exempel så hade jag härom dagen blivit sårad av en persons ord. Jag kände mig himla liten och tillplattad. Personen hade inte menat att såra. Men orden och tonen rev i mig. För de sa att jag inte räckte till. Till att börja med åt jag choklad och reagerade precis som jag oftast gör när jag blir sårad; äter socker och vrider mig i negativa tankar. Det är mitt destruktiva sätt att hantera sådant på. Men efter ett tag tog jag ett beslut om att använda mitt nya verktyg istället för socker- och negativitetschocken.

Därför slog jag igång en ljudbok som jag laddat ner med självmedkänslemeditationer. Som om det var meningen bytte den precis kapitel till ett om att hantera svåra känslor. Författaren bad mig att välja en situation jag upplevt jobbiga känslor i och här var ju valet enkelt för min del. Hon ville sedan att jag skulle spela upp händelsen i tanken och hur jag hade känt. Efter det skulle man lägga händerna över hjärtat och upprepa några medkännande fraser såsom ”Må jag vara snäll mot mig själv” och ”Må jag acceptera mig själv som jag är”, med en mjuk ton. Dessa fick surra om och om i mitt huvud under säkert flera minuter. Sedan uppmuntrades man att verkligen lyssna efter vad det var en själv behövde höra just då och säga det till sig själv. Jag berättade för mig själv att jag kände med mig själv och att mina känslor är okej, att det är okej att vara ledsen när någon sårar en. Detta samtidigt som jag strök med handen över bröstet där hjärtat sitter.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva min upplevelse av meditationen men orden tröst och lättnad tror jag sammanfattar den ganska väl. Jag kunde möta känslorna samtidigt som jag kunde hantera dem genom att finnas där för mig själv. Här lämnar jag mig inte ensam i tunga känslor utan jag erbjuder en omfamning och det ger mig en sådan tröst. För vi behöver alla det. Det är banne mig inte enkelt att vara människa alla gånger och då är det fint att ha den där famnen som en trygg hamn att återkomma till. På så vis tror jag det kan vara enklare att hantera att livet är pissigt ibland, för jag vet att min egna famn finns där och ta emot mig.

Så för mig är kampdans ett ganska bra ord för att beskriva min process med meditationen just nu. Jag kämpar verkligen för att inte låta motståndet eller destruktiva mönster ta över. Men när jag väl befinner mig i meditationen känns det lite som en dans där jag får släppa på känslor som jag hållit inlåsta under en lång tid. Kamp och dans, sida vid sida. Lite som livet egentligen.

Jag har påbörjat en resa

Heart-In-HandsDet har hänt mycket i mig de senaste månaderna. Som att det är något som vill landa i mig men som det inte getts plats för. Kropp och själ har längtat men samtidigt tydligt visat ett motstånd. Som att de sagt ”Kom inte närmare än så”. Jag har känt mig så redo men ändå rastlös och ofokuserad. När det äntligen känts i hjärtat har det varit för ett flyende ögonblick. I nästa har känslan varit som bortblåst och annat pockat på min uppmärksamhet. Där har det utbrett sig en stor tomhet, efter att ha haft känslan men gått miste om den.

Sedan några dagar har känslan beretts plats hos mig. Jag har kämpat för den och motarbetat rastlösheten, motat distraktioner som sociala medier ifrån mig och sagt välkommen till det hjärtat längtar efter. Jag har stannat kvar i stillheten fastän jag egentligen inte klarar av det. Däri finns inte enbart hjärtats längtan utan också allt som skaver. Känslor och spöken jag egentligen inte vågar möta men som jag tvingar mig ta i handen. Jag sätter ord på dem och erbjuda de närvaro. Det är läskigt. Men helt nödvändigt.

Jag försöker öva mig på konsten att öppna mitt hjärta för just mina behov. Jag vill sluta släta över allt som pyser inom mig. Mitt hjärta vill ha mer utrymme. Och som jag behöver det. Egentligen har jag länge känt mig svältfödd. Svältfödd på självmedkänsla.

När jag upptäckte begreppet självmedkänsla var det som att mitt hjärta drog en suck av lättnad. Det var som att något föll på plats, mitt egna pussel kompletterades med en bit. Det var lite samma känsla som när jag insåg att jag var introvert, och inte alls felskapad. Självmedkänsla handlar om att känna med sig själv i motgångar. Att finnas där som sin egen bästa vän. Stötta, ta emot och trösta. Det handlar inte om självömkan eller om att vara självcentrerad. För i självmedkänslan erkänner man att vi alla är människor och att jag, precis som andra, går igenom motgångar. Man ser att vi människor är bristfälliga och att det är okej. Istället för att sparka på sig själv när något går fel så öppnar man upp sin egen famn.

På något sätt har jag alltid vetat att det är självmedkänsla jag behöver, men jag har inte haft ett ord för det. Vilket har gjort det diffust och ogreppbart. Jag har i flera år nu skrivit om och förespråkat att omfamna sin blyghet och sin autentiska, tysta, känsliga personlighet. Men allra mest har det varit en stark känsla som suttit i magen som bubblat ur mig. En känsla som berättat för mig att detta är stort och viktigt, att det måste få höras.

Men för att vara helt ärlig så har mina ord ibland känts himla små. De har inte riktigt kunna mäta sig med känslan i magen. Förmodligen beror det på att jag inte haft de rätta verktygen för att själv omfamna min blyghet. Vilket har gjort att orden jag talat är riktiga men kanske inte helt och fullt kunnat härstamma från mitt hjärta. Jag har gjort ett himla fint jobb med mig själv trots avsaknaden av verktyg, men det har ändå känts som en resa med mönstret ett steg fram och två steg bak. På repeat.

När jag entrade den delen av världen som pratar om och uppmuntrar oss till självmedkänsla var det som att komma hem. Jag insåg att det fanns verktyg som jag kan använda i min vardag för att öva mig själv i att omfamna min socialt obekväma, akward-benägna och fumliga personlighet. Det kändes som att jag inte längre var ensam om att tala mitt språk. Min bubblande mage och dess ordlösa skrik hade fått sällskap av andra magar som bubblade om samma sak. Den hade för första gången fått ett sätt att kommunicera ut det den ville säga.

Att sitta och meditera och fokusera på självmedkänsla känns som ett helande av alla år av självkritik. Alla år av nedvärdering och hemska ord. Hur många gånger har jag inte berättat för mig själv hur värdelös jag är på att vara social? Hur många gånger har jag inte gett mig själv sällskap av självkritiken när jag varit ledsen? Stunder när det enda jag längtade efter var omtanke. På riktigt så smärtar det att tänka på. För jag, precis som alla andra människor, är värd en förstående blick och varm famn när livet inte är snällt mot mig. Mitt hjärta, min själ och min kropp, har kämpat för mig. De har pumpat mitt blod, gett mig energi och sagt åt mig när jag behöver vila. Jag vill sluta bemöta detta med självkritik. Det får vara nog nu.

Just nu spirar det istället en kraftfull önskan om att lära mig att öppna upp min famn för mig själv. En önskan om att visa ömhet när jag har det tufft. Denna medkänsla vill jag också kunna utvidga till min omgivning. Jag önskar att med utgångspunkt i min autentiska personlighet kunna knyta an till människor genom medkänslan. För jag tror att den är att starkt verktyg att komma nära andras hjärtan med. Jag önskar också att ta med er på denna resa. Att inspirera er till att upptäcka självmedkänslans kraft. Vi, både jag och du, bär på hjärtan som behöver vårdas och uppskattas. Våra blyga, känsliga, försynta, inåtvända, starka, vackra hjärtan har utstått tillräckligt med fördömanden. Nu är det dags för något annat.

Att bli vän med en blygis

Det är natten till lördag när jag skriver detta. Ni vet hur inspirationsflow kan komma vid de mest märkliga och opassande tillfällen? Så är det för mig nu. Jag sitter här supertrött efter en lång dag med för lite sömn men kan verkligen inte tänka mig att borsta tänderna och försöka sova. Jag älskar det.

En av de saker som hamrar på mitt hjärta denna natt är det här med att ha en blyg person i sin närhet som man vill lära känna bättre. Hur gör man egentligen för att komma nära någon som är blyg och osäker i sociala sammanhang? Som kanske inte delar så mycket om sig själv eller är den som tar första initiativet. I egenskap av att själv vara blyg och ha mött många blyga tänkte jag därför att jag kunde författa ett inlägg med några tankar kring detta. För blygisar är, av egen erfarenhet, så spännande att få lära känna!

img46Visa att du vill väl och tar emot i sociala sammanhang
För blyga är något av det mest skrämmande att misslyckas i sociala situationer. Vi har ofta extremt höga krav på oss själva, att allt måste gå perfekt för att det ska duga i våra ögon. På grund av vår extra känslighet och tidigare dåliga erfarenheter av det sociala förväntar vi oss inte att människor i vår omgivning ska ”ta emot oss” när vi tabbar till det. Vi är rädda för att andra istället ska höja på ögonbrynen och flina. På grund av detta upplever vi det som att vi har mycket att förlora om vi deltar socialt. Något som innebär att vi många gånger istället förblir tysta, även om vi kanske skulle vilja delta. Vad man som person i omgivningen då kan göra är att visa tydligt att man vill väl och tar emot personen om den gör något ”socialt misstag”.

Hur gör man det, kanske du tänker. För egen del skapas en social trygghet mycket genom att man tittar mig i ögonen och inkluderar mig även om jag varit tyst under en längre stund. Då känner jag fortfarande att jag är en del av gruppen och kan våga hoppa in när jag har något på hjärtat. En annan sak man kan göra är att visa värme och intresse. Att man uppmärksammar och ler när personen kommer, visar att man är glad att se denna. Även detta får människor att känna sig inkluderade och som att man kommer bli mottagen om man gör en blunder.

Visa att det är okej att göra misstag
För att ”sätta ribban” i sina relationer kan det ibland vara klokt att genom sitt eget agerande visa på vilka sätt som är okej att agera i just er vänskap. I detta fall handlar det om att visa att sociala misstag inte är hela världen, att alla gör dem. Att själv kunna rycka på axlarna när man uttrycker sig fel eller inte får fram orden. Jag lovar dig att din blyga vän kommer backa upp dig då sociala blunders är något som vi har stor förståelse för hos andra. Något som också kan göra att vi vågar öppna upp oss, för att vi ser att också du är osäker och ingen social stjärna. Det är något fint med blyghetens begränsningar, att man kan mötas i dem och se att vi alla är människor och inga perfekta ordjonglörer.

Se mer av personen än blygheten
Många blyga är förutom självkritiska ganska hyggliga på att identifiera sig enbart med sin blyghet och inte med sina andra personlighetsegenskaper. Varför jag tycker det kan vara lite problematiskt kan du läsa om i mitt gamla inlägg ”Att bli blindad av blygseln”. Kort handlar det om att om vi förstorar en egenskap kan det ske på bekostnad av andra delar av vår personlighet som behöver få plats och växa. Blyghet är en egenskap som bör omfamnas och ses på mer medkännande. Men den behöver inte alltid ta största fokus så att andra delar av oss försvinner.

Detta är något som späs på av att andra ständigt hänvisar till oss som de blyga, tysta, försiktiga (ofta med en negativ klang dessutom..). När en person får höra samma beskrivande ord om sig gång på gång skapas till slut en lite låda som kan vara himla svår att ta sig ur. Därför är det så jäkla viktigt att människor i omgivningen uppmärksammar vår komplexa personlighet och inte enbart blygheten. Vi har humor, är omtänksamma, kloka och knäppa. Vi är som folk är mest helt enkelt, vare sig mer eller mindre. Men det kan bli skadligt när man ser på oss som mindre än vad vi egentligen är. Vilket såklart gäller våra egna tankars påverkan på självbilden också.

Jag vill avslutningsvis verkligen uppmuntra dig som har en blyg person i din närhet att försöka komma den lite närmare. Allt som oftast blir man glatt överraskad över vad som döljer sig bakom den där tysta, skruvande, osäkerheten. Och jag är inte den första, eller den sista, att upptäcka att blyga personer kan vara bland de mest lojala vänner som finns.

En tisdagslista

Denna lista har jag sett cirkulera på ett par bloggar och när jag såg den på Lottas blev jag sugen på att fylla i den jag med.

________________________________________________

  • Var är din mobiltelefon? I min jackficka.
  • Var är din andra hälft? Jag skriver som någon annan som svarade på denna lista skrev; jag föredrar att vara min hela person och inte halv. Men om man syftar på min partner så är han i Trollhättan, dit jag är påväg just nu.
  • Ditt hår? Sidecut som behöver klippas
  • Ditt humör? Ganska pepp ändå, var på ett möte igår för folk som vill starta företag och det var intressant!
  • Din dagsplan? Jag befinner mig på ett tåg just nu och tänkte resa ända till Trollhättan. Är framme runt 16 och då blir det till och käka något med David och klappa katten. Sen ikväll ska jag på ett möte med Ingen människa är illegal och se om det är något jag vill engagera mig i.
  • Det bästa du vet? Samtal som är sådär bra så att man inte vill gå och lägga sig, inspirationsrus, när katten under vinterhalvåret kommer upp på morgonen och lägger sig på min mage, att laga mat med David.
  • Din dröm inatt? Alltså jag är en sådan där tråkig person som nästan aldrig minns mina drömmar, så dessvärre blir det ingen rapport på denna fråga.
  • Ditt livsmål? Att sprida budskapet om att blyga är fina som de är<3. Vill också bidra till ett mer tolerant samhälle på fler områden. Vill leva enkelt och jordesnällt.
  • Rummet du är i? En tågvagn, inget direkt spännande med den.
  • Din hobby? Min hemsida och bloggen, att lära mig mer om saker jag intresserar mig för (kan därför surfa i timmar utan att tröttna), läsa böcker.
  • Din skräck? Att mina nära och kära ska fara illa på något sätt.
  • Vem vill du vara om sex år? Oj, jag vet inte riktigt. Men tänker mig att jag stadgat mig mer i livet och inte reser med tåg hela tiden. Att jag lever i en gemenskap med andra som vill leva enkelt och att jag jobbar med hemsidan och med folkbildning på något sätt.
  • Var var du igår kväll? Först på möte för nyföretagare, sen i sängen hemma hos mina föräldrar och lyssnade på massa musik och mediterade (jag har äntligen kommit igång hyfsat tycker jag!)
  • Vad är du inte? Pedantisk.
  • En sak du önskar dig? Att få känna frid och trygghet genom livet.
  • Var växte du upp? I en liten ort utanför Finspång, i vuxen åldern tycker jag det är så himla fint där.
  • Det senaste du gjorde? Scrollade igenom instagram.
  • Din tv? Jag äger ingen egen tv då jag hoppar mellan mina föräldrars lya och Davids lägenhet. Men är definitivt en människa som sitter betydligt mer framför datorn är tvn.
  • Dina husdjur? Katten Oliver, världens finaste katt<3
  • Din dator? En Macbook Air sedan någon månad tillbaka.
  • Saknas någon? Ja, just nu saknar jag mina vänner Emma och Ida, skulle vilja träffa dem nu, nu, nu. Men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge.
  • Din bil? Vi äger en söt lite polo, som vi varje gång vi använder den förundras över dess fina lack trots att den är från 99.
  • Något du inte har på dig? Kläder som jag inte kan slappna av i. Ibland testar jag saker för att de är snygga men de ryker om jag inte kan känna mig bekväm i dem.
  • Favoritaffär? Ingen? Eller i så fall är det ju loppisar och second hand. Där kan jag slappna av, tillskillnad från vanliga affärer.
  • Din sommar? Fin, omvälvande, utvecklande.
  • Älskar någon? Ja<3
  • Favoritfärg? Dimrosa, murrigt grönt, grått och lila.
  • När grät du senast? När jag en pissdag för inte så länge sedan lyckades tappa bort mobilen, spilla ut min frukost och slå i tån inom loppet av tio minuter ^^

Tysta peppen

Hej sköna ni! Hur känns det med en ny vecka? För mig känns det som att jag måste vara noga med mig själv den här veckan. Har en hel del sociala saker inplanerade och då behöver jag hålla lite extra koll på mina rutiner och egentid. Men, med det sagt, så är det mycket jag ser fram emot så det blir nog en fin vecka. För att starta veckan på bästa sätt kommer här lite peppiga saker levererade. iwillbeateacher

När jag i förra veckan snubblade över denna artikel, med namnet Dear teacher, I want you to know what you mean to my shy child, blev jag så berörd. Det är alltså en pappa som skrivit ett brev till hans barns lärare och tackar denna för att hen tar så väl hand om hans blygis i skolan. Alltså<3.

För ungefär en vecka sedan tipsade jag om Sensitive the movie, en film som handlar om högkänslighet. Jag såg den tillsammans med David och vi tyckte båda att den var fin och viktig. En som skrivit mer utförligt om sina tankar kring filmen är bloggaren på Högkänslighet i ord och bild. Ett inlägg som jag tycker ni som är intresserade av högkänslighet ska läsa. För övrigt en väldigt trevlig blogg som är värd ett besök!thumb_Skärmavbild 2015-09-20 kl. 6.23.04 em_1024Alltså, listor och gifar i kombination går ju sällan fel. Men denna om blyghet tyckte jag var lite extra rolig eftersom jag kände igen mig så himla mycket. Älskar gifen på nummer fem, haha. thumb_Skärmavbild 2015-09-20 kl. 6.34.17 em_1024Många av oss har människor nära som mår dåligt. Jag tyckte den här artikeln på ett fint sätt sammanfattar att det är viktigt att vi finns där och att det inte behöver vara det storslagna som gör skillnad, utan snarare det där lilla. Att våga finnas där. Kanske baka ett bröd och komma över med, eller skicka ett sms om att man tänker på personen. Det lilla är viktigt. thumb_Skärmavbild 2015-09-21 kl. 12.09.57 fm_1024

Visste ni att det tydligen finns ett internetmuseum? Det finns det! Och deras allra första utställning handlar om, mitt favvoämne, kattor! Mer specifikt utrönar utställningen hur katten tog över internet. Det finns tydligen till och med forskning som visar att se på kattvideor kan ge oss positiv energi och göra oss mer produktiva efteråt. Hur coolt? IMG_2703Slutligen vill jag peppa och tipsa om att det nu är öppen för anmälan till höstens Skaparhelg! Jag ser så himla mycket fram emot den och tror det kommer bli en mycket fin helg. Så hugg tag i era kalendrar och boka in helgen i v 47!

Skaparhelg hösten 2015

IMG_2703Åh, det är med en värme i magen och sprittande tår som jag kan berätta mer om höstens Skaparhelg! Efter sommarens fina Skaparhelg är jag mer än pepp på att få arrangera detta igen. Det här är vad två av deltagarna som var med i somras sagt om helgen i efterhand:

Det var en toppenhelg och det är så roligt och stärkande att trivas i ett gruppsammanhang!! Ofta gör jag inte det och det påverkar självförtroendet. Att få träffa andra introverta och prata om sånt man har gemensamt var verkligen fint. Att dessutom få vara kreativ och skapa i lugn samvaro var toppen

Jag fick ut mycket av skaparhelgen. Det var roligt att dyka in i det kreativa, häftigt att bli stärkt i sitt egna sätt att vara och det uppstod en varm, behaglig och förstående atmosfär bland kursdeltagarna

Tanken med mina Skaparhelger är att stärka blyga, introverta och högkänsliga personer i sina autentiska personligheter. Det ska få vara ett hål där tystnaden är välkomnad och där vi släpper den sociala pressen.

När? Den 21-22:e November 2015
Var? I Finspång (Ligger 30 minuter norr om Norrköping)
Pris? 500 kronor där det ingår material, fika och enkelt boende* för den som vill
Platser? Det finns 8 platser och det är först till kvarn som gäller
Anmälan? Du anmäler dig till blygamyran@gmail.com där du berättar lite om dig själv och varför du vill åka på Skaparhelgen. Skriv gärna om du har några allergier (jag bjuder på enklare fika) samt om du vill bo i det boende som jag kan erbjuda gratis*.

Om Skaparhelgen
Vi kommer träffas på lördag förmiddag, klockan 10.00, och starta igång helgen med lite introduktion. Sedan kommer vi varva föreläsningar och samtal med tillfällen för skapande under lördag och söndag. Helgen kommer avrundas cirka 16.00 på söndagen. Mitt mål är att peppa tysta och känsliga personer att bli stärkta i sig själva, både genom föreläsningar men också genom att vi tillsammans skapar något. Kanske trycker vi ett budskap på t-shirts eller målar en tavla om att omfamna tystnaden? Den som kommer får se! Tanken är också att det ska finnas tid för eget skapande, så ta gärna med dig ditt egna projekt (kan vara allt från diktskrivande till stickande). Självklart kommer det finnas hål för egentid.

En nyhet för höstens skaparhelg är att jag bjudit in en mycket varm och spännande person. Förra hösten fick jag förmånen att bli intervjuad av henne till den bok hon skriver. Jag minns att jag efter intervjun var så glad i magen, för att hon gjort ett fint avtryck hos mig.  Därför är jag så himla glad att få berätta att Marita Lynard, som är författare, behandlingspedagog, socionom och samtalsterapeut, kommer och föreläser på skaparhelgen! Hennes bok Självkänsla – när introverta och extroverta möts, kommer ut 2016. Den lyfter frågeställningar som ”Hur bemöter jag mitt extroverta barn om jag själv är introvert? Vad ska jag tänka på om jag som förälder är extrovert och har ett introvert barn?”  Marita kommer att hålla en workshop i detta ämne under lördagen och det tror jag kommer bli suveränt.

Nu är det väl igen tvekan längre? Maila mig på blygamyran@gmail.com om du vill anmäla dig. Jag hoppas vi hörs, och syns!

*Det boende som jag kommer kunna erbjuda gratis är av enklare form där du inte får ett eget rum. Det kommer finnas tillgång till kök och toalett. Vill du bo på annat sätt finns det i och i närheten av Finspång både hotell, vandrarhem och stugby.