När jag tidigare under dagen satt och plitade ner min inspiration funderade jag över hur en ung tyst, blyg eller fobisk skulle vilja bli hjälpt. Jag minns själv min skoltid som en lång utmaning och anpassning där jag särskilt under högstadiet fick höra att jag var för tyst och skulle ta mer plats. Jag kan inte säga att det enbart följde med negativa saker av att få höra att jag skulle ändra på mig. Det har inneburit att jag ständigt utmanat mig själv och på det sättet utvecklats. Men att alltid gå med en gnagande känsla av att man är fel som person är inget jag önskar någon annan. Det måste finnas ett bättre sätt att uppmana och införliva mod i människor att våga testa och utmana sig själv. Ett sätt där man får känna att man är bra som man är som leder till en trygghet och respekt för sig själv.

Jag vet hur jag skulle velat blivit bemött under min skoltid, i alla fall vet jag hur jag inte vill bli bemött idag. Men jag skulle vilja veta hur andra skulle vilja bli hjälpta och bemötta av människor i sin omgivning. Hur blev ni bemötta i skolan av elever och lärare? Hur skulle ni vilja haft det annorlunda? Hur skulle ni vilja bli stöttade och vad gör att ni vågar mer med en känsla av att ni duger? Skriv en kommentar eller maila mig på blygamyran@gmail.com om du har några tankar! Och är det någon som ser detta lång efter att jag publicerade får du mer än gärna höra av dig ändå!

Annonser