Rastlösheten skingrade sig och bestämde sig till slut för att ge med sig under tiden jag fotade.

Jag tycker egentligen det kan vara jobbigt att gå omkring med en kamera och ställa mig rakt uppochner och ta kort när det går folk förbi. Jag tänker att jag måste se så himla töntig ut. Säkert ännu mer eftersom jag är just osäker. Men jag försöker ge en dänga åt dessa negativa tankar och medan jag fotar föreställer jag mig att jag har allt under kontroll, att jag är proffs och att människorna omkring säkert undrar vilken tidning jag jobbar för ;). Kanske i sig låter urlöjligt men eftersom det funkar är det något jag rekommenderar. Och om jag ska vara helt ärlig mot mig själv så har jag aldrig tyckt att någon annan som är ute och fotograferar ser töntig ut, så varför skulle de som såg mig tycka det om mig?

Jönköping är en vacker stad, men den känns faktiskt inte som hemma än. Men jag tror vi kommer lära oss att tycka om varandra i framtiden. Särskilt som jag faktiskt gått vilse betydligt mindre här än i någon annan stad – bra början för en utan lokalsinne!

För övrigt, som ni ser…, trillade jag över en mörk choklad från Anthon Berg under min fotofärd. Tänkte jag skulle leva lite ”on the edge” (haha) och testa en ny sort, till och med en vuxensort! Och till saken hör att jag inte alls gillar kaffe (!?). Så man kan ju undra hur jag tänkte? Föga förvånande så tyckte jag inte så mycket om den…. …. I fortsättningen ska jag återgå till mina standardrutiner när det kommer till godis och enbart köpa beprövade godbitar!

Annonser