Denna vecka ska vi ge oss ut i shoppningsvängen och be om hjälp i en butik. Jag kan själv tycka det är svårt och vissa dagar klarar jag inte av det alls. Men när det går är oftast förutsättningarna en högre energinivå och att mina tankar inte direkt går in i det negativa. Då tänker jag istället att den som jag ber om hjälp har det som jobb och uppfattar det inte som något konstigt. Tvärtom så gillar många att agera service – nästan ett måste när man har ett serviceinriktat yrke.

Mitt tips är att börja att fråga om något enkelt. Exempelvis vart någonting är i butiken. På så vis behöver man inte prata så länge eller mycket utan hela situationen är snart över och då kan man pusta ut efteråt. Känner man att utmaningen ska vara svårare kan man be om råd om något man tänker köpa. Jag brukar exempelvis fråga på Hälsokost om olika råd när det kommer till min hud och vilken salva de skulle rekommendera. Då kan man ställa lite fler frågor och samtalet blir längre. Oftast tycker jag sådant brukar vara ganska angenämt när man väl är igång, för de allra flesta jag pratat med uppskattar att man frågar och så är det fint att få råd.

Förra veckans utmaning då. Hur har den gått? Kändes det larvigt att dansa? Eller bara kul? Berätta!

Jag själv tyckte det var befriande och väldigt roligt. Innan var jag väl lagom pepp men under tiden och efteråt blev jag så mycket gladare och blev påfylld med energi. Eftersom jag brukar ha som vana att dansa för mig själv, både för att det är roligt och för att jag tror det gör mig gott, så har jag faktiskt fått en annan syn på min kropp och dess rörelsemönster. Jag gillar det bättre och har mer respekt för det. Något jag tror är jätteviktigt.

Förutom det så har jag faktiskt tvivlat en hel del på mig själv det sista. Känt mig dålig socialt. Även om jag vet att jag är en bra person och att den introverta och blyga läggningen är fin så faller jag ibland tillbaka i det jag alltid fått höra; att jag inte duger för att jag är tystare än andra. Jag kan inte tro att andra uppskattar mig när jag är ”för tyst”. Men det är naturligt att ha sådana svackor. Jag är glad att de faktiskt kommer mer sällan numera än förut. Det tyder på utveckling åt rätt håll! Berätta gärna hur ni mår och hur ni ser på er tysta och blyga sida just nu :).

 

Annonser