Imorgon har vi allmän introduktion och på tisdag börjar min praktik på riktigt. Jag ska vara hos en LSS-enhetschef på Socialtjönsten här i Jönköping. Jag kan väl lägga fram det som så att jag är himla nervös. Jag vet egentligen inte riktigt varför, i vanliga fall brukar jag kunna veta exakt vad det är som är jobbigt. Men i nuläget tror jag det är för att jag inte känner mig förberedd och för att jag förfasas över att ha fullt från 8-17 varje dag. Mitt introverta jag skriker att jag behöver mycket mer ensamhet och andningshål än vad ett heltidsjobb tillåter. Hur brukar ni lösa sånt? För egen del kan toaletter vara en utväg att få bara vara med sig själv och andas i lugn och ro.

Att vara praktikanten är en svår roll. Man ska sitta bredvid och observera men samtidigt veta när man ska ta egna initiativ och visa sig framåt. Jag föredrar tydliga roller där jag vet vad som förväntas av mig. Dessutom alla nya personer och alla nya intryck. Det känns läskigt. Önskar jag hade någon trygg person att vara nära och äta frukost med på morgonen innan jag ska bege mig till okänd mark. Veta att när jag kommer hem finns en varm famn att välkomnas av. Men nu väntar istället en tom lägenhet. Märks det att min nervositet får mig att vara i obalans? Jag gillar inte söndagar när jag inte vet vad som väntar under veckan.

Men nu tänkte jag hejda mig. Det löser ingenting för mig att fastna i dessa negativa spiraler. De flirtar sig allt för lätt in i mitt huvud när jag inte mår på topp men har ingen avsikt att hjälpa mig över huvud taget. Så istället ska jag träna lite qi gong och sen med ett lugnt sinne öppna mina böcker och förbereda mig. Att gå ut på praktik handlar faktiskt inte om att jag ska kunna en massa saker. Den handlar om att jag ska lära mig och utvecklas. Och det gör man inte utan att testa på lite läskiga saker och göra misstag. Det är okej att göra fel och vara nervös.

Ni får gärna heja på mig!

Annonser