Efter att jag skrev inlägget om ”Att sätta ribban i relationer” fick jag en lång, tänkvärd och intressant kommentar av Patricia. Denna vill jag dela med mig till er eftersom jag tror det är tankar som många kan behöva få ta del av.

Jag har funderat på detta inlägg ett tag om att sätta ribban, gällande konversationer. Om någon skriver till mig, ”hej, läget?” så vet jag inte vad jag ska svara och säger det är okej oavsett vad det rätta svaret är. Då jag inte vet om syftet med kontakttagandet är i artigt syfte eller välmenande syfte så väljer jag att hålla min distans. Om en person kontaktar mig med att skriva ngt annat innan, som att hen har sett en bra film jag borde se eller haft en tufft dag på jobbet för att bolla frågan om hur det är med mig så tycker jag det är lättare att svara mer ärligt för då verkar kontakttagandet välmenat. Komiskt nog så tyckte jag förr att det var onödigt att skriva om sig själv när man tar kontakt, varför tvinga på andra personer om min dag? Jag är negativt påverkad av min självcentrerade mamma som bara kan prata om hennes liv och aldrig kunnat lyssna på vad jag hade att säga, inte ens frågor om min läxa när jag var liten. Idag förstår jag att det är ett bra sätt att öppna upp för dialog, ribban sätts direkt och kanske fungerar som isbrytare. Men då ställs även frågan om den andre personen och det är inte alls egocentrerat så nu förstår jag skillnaden ;). Så jag försöker börja med någon isbrytare, ställa mer specifika frågor om någons katt exempelvis eller berätta om något jag har gjort för att sätta en ribba för motparten som jag trivs med. Jag vill alltså inte ha det ytliga artiga utan verkligheten och vänskapligt. Det var mina tankar om att sätta ribban, iaf gällande kontakttagande.

Jag tyckte det var särskilt tänkvärt detta med att vi genom att ta enklare initiativ som att fråga om en persons katt eller dela något om sig själv kan ses som en isbrytare. Något som kan få en relation att vidareutvecklas och som gör att en kan komma en annan person närmare. Det är särskilt viktigt att komma till den insikten som Patricia här har gjort att hon inte längre ser det som självcentrerat att tala om sig själv. Istället kan en använda detta som ett verktyg för att visa en annan person att man vill komma närmare den. Jag tänker att det kan vara en signal till den andre att en känner sig någorlunda trygg med den vilket för de flesta är ett fint betyg och som gör att de själva kan våga ta egna steg framåt i relationen. Man sätter helt enkelt ribban som jag skrivit om.

Detta med att tala om sig själv är för övrigt något jag skulle kunna skriva mycket mer om så det kanske kommer ett eget inlägg om det framöver, vi får se.

Annonser