tågvanorI helgen åkte jag alla milen som krävs österut för att träffa min familj. Det var fina dagar där jag fick tid att samtala, krama och hänga med några av mina favoritpersoner. Jag har insett ännu lite mer vilka tänkande, kloka, fina och empatiska människor det är som jag får kalla för min familj. Sådant gör mig väldigt tacksam och ger mig energi efter en period av deppiga dagar.

För att ta mig till Östergötland har jag använt mig av våra järnvägar och suttit på tåg ett antal timmar. Jag har nog skrivit det tidigare, men jag älskar att åka tåg. Det är så kravlöst och en kan inte göra särskilt mycket. För det mesta sitter jag med datorn, läser en bok eller lyssnar på podar – alltså aktiviteter som jag älskar att ägna tid åt. Men på min sista resa funderade jag även på att jag har en del krav för att resan ska vara riktigt avslappnande, här kommer de listade:

För det första: Jag vill sitta vid fönstret. Dels för att jag då kan titta ut över landskapet som susar förbi men kanske allra mest för att det känns tryggast för mig. Då kan jag sitta där i lugn och ro utan att behöva flytta mig utifall personen innanför behöver gå ut, jag känner att jag kan slappna av och sköta mig själv. Sedan finns det såklart en nackdel med fönsterplatsen eftersom en måste våga sig på att be den andre flytta på sig om en behöver gå på toaletten. Det har hänt fler än en gång att jag hållit mig länge för att jag varit för blyg för att fråga/väcka människan bredvid mig… Och ofta blir det ett helt projekt i mitt huvud att samla mod till denna lilla fråga.

För det andra: Att konduktören kommer och tar biljetterna så snart som möjligt efter resan börjat. Innan detta skett kan jag inte slappna av helt och fullt och påbörjar ogärna mina tågaktiviteter. Det kan bli riktigt jobbigt när konduktören dröjer, eller som i vissa fall aldrig kommer… (Dyker de aldrig upp brukar jag föreställa mig att de fastnat i fikarastens roliga samtal eller att de spelar spel på mobilen och är lata jäklar, haha)

För det tredje: Vill jag ha det så tyst och lugnt som möjligt. Tack och lov finns det hos SJ en tyst avdelning, men dessvärre är den många gånger fullbokad. Jag kan vara hyfsat tolerant gentemot ljud en period av resan (exempelvis barn som skriker), men efter ett tag tryter mitt tålamod. När jag en gång skulle resa med buss från Umeå till Stockholm hamnade jag bredvid en mamma och hennes lilla bebis. Utan att tänka mig för frågar jag ganska snabbt efter att vi börjat prata lite: ”Brukar han sova under resor?” och mamman svarar: ”Ja, en del” varpå mitt svar kommer lite väl automatiskt och fort: ”Vad skönt!” (…) Tilläggas kan att det inte var min avsikt att skuldbelägga mamman för eventuella skrik från bebin och att vi under resan hade det ganska mysigt (även om jag gärna hade fått vara i fred betydligt mer).

Hur ser era resevanor ut?

Bildkälla: Deviantart

Annonser