Och så kom den igen. Orkeslösheten. Jag som trodde jag var armerad med ny energi och inspiration, och att detta skulle räcka åtminstone fram till jul. En tycker väl kanske att jag borde känna mig själv bättre än så. Att orkeslösheten ofta kommer på besök i mitt liv och har gjort det genom stora delar av mitt liv. Men när den nya energin kommer så glömmer jag det där som varit. Ganska fint på sina sätt eftersom jag då verkligen lever, jag stannar inte. Men även smått opraktiskt eftersom jag startar nya projekt när jag mår bra och sedan inte orkar genomföra dem som jag tänkt när orkeslösheten kommer på besök. Och det ger mig onödig press och stress, ”att jag borde ju…”, när det enda jag behöver är kravlös vila.

Men idag har jag bestämt att jag ska åka och simma. Det bara ska jag. För jag har inte kommit iväg en enda gång den här veckan för att jag inte har orkat. Fast att jag tycker det är så roligt med mina vattenpass. Att vara i vatten är lite terapi för mig och därför har jag bestämt att simhallen är obligatoriskt idag. Jag behöver den energi som det ger mig.

Jag hoppas blogginspirationen kommer tillbaka pang bom snart, för jag saknar att skriva men vet inte riktigt om vad. Men så vet ni hur läget är. Jag hoppas ni är rädda om er och att er helg blir fint<3

Annonser