Hösten och en rolig nyhet!

Jag älskar hösten. Hösten är verkligen min årstid på så många vis. Sedan barnsben har jag försvarat den mot de som klagat på kyla och mörker. Min inre lilla rebell har alltid irriterat sig på månadsvisan som hävdar att ”oktober, november och december är så grå”. Kanske hade det på den tiden mest att göra med att jag fyller år i oktober men med åren har jag insett mer och mer hur väl jag och hösten passar ihop.

Jag har känt igen hösten inte bara på de sprakande färgerna utan även på den hemmakänsla som infinner sig i min kropp när september närmar sig. Det är något med den där krispiga, rena luften som skänker ett lugn till min själ. Jag älskar verkligen kravlösheten som infinner sig efter sommaren. Ser fram emot regniga innedagar framför 30 rock med en temugg i händerna. Ja, hösten och jag, vi är bundisar.

Just denna höst är ganska speciell för mig. För lite mer än två veckor sedan skulle jag ha påbörjat min sista termin på folkhögskollärarprogrammet. En utbildning jag verkligen har trivts med och jag är helt säker på att jag hittat min framtida yrkesväg där. Bland folkhögskolor, studieförbund och folkbildning. Men grejen är den att jag aldrig påbörjade min termin.

Sedan flera månader är det något annat som har spirat i mig. En längtan som funnits i många år men som under sommarens uppvaknade verkligen gjorde sig påmind. Och eftersom jag är en sådan där magkänslemänniska som mår som bäst när jag lyssnar på vad min mage vill förmedla så var jag bara tvungen att lyssna och ta en ordentlig funderare. Men eftersom den där känslan inte gett vika vare sig i juli eller augusti, inte ens två tum, så har det väl egentligen inte varit några oklarheter för mig.

Jag har nämligen bestämt mig för att ansöka om att starta företag av Blyga Myran och ge det mitt fulla fokus under ett helt jäkla år! Wooop! 

Helt klart värt både fyrverkerier och en happy dance!

Efter att under en väldigt lång tid känt att jag inte kan ge Blyga Myran det fokus jag skulle vilja känner jag helt enkelt att detta är på tiden. Jag vill göra mer av det mitt hjärta känner för och just Blyga Myran är något det bultar så himla mycket för. Jag vill kunna sjösätta fler av de idéer jag har och ägna detta så mycket tid jag har lust med.

Detta innebär att det kommer hända lite saker här, i den takt det känns bra. Just nu håller jag på med ett större projekt som jag vill bli klar med i oktober. Det kommer jag såklart berätta mer om allt eftersom jag närmar mig slutresultatet. Men jag tror att det kan bli himla, himla fint och bra! En sak som jag kan berätta mer om snart är att det kommer bli en ny Skaparhelg under hösten, i november! Så håll utkik på bloggen och hemsidan ni som är intresserade. Dessutom tänker jag blogga mer kontinuerligt som jag gjort den sista tiden. För tillfället är det tre inlägg i veckan, något som kanske ökar med tiden, eller så fortsätter det kännas som en trevlig nivå.

Jag tycker detta är jättefint och roligt. Tror det kommer bli ett givande, utmanande, spännande och fint år! Och vet ni vad det bästa med allt är? Att ni finns här. Jag är himla tacksam för den plattform Blyga Myran blivit och det känns gott i själ och hjärta att läsa alla era kommentarer och mail. Så tusen tack till er, utan er hade jag förmodligen inte vågat testa detta! <3

Om Skaparhelgen

När jag vaknade idag var det en varm känsla som spred sig i magtrakten. Minnen från helgen gjorde sig påminda och jag blev glad från hjärteroten. Att få träffa fem fina människor och skapa tillsammans samtidigt som vi samtalar om hur det är att vara blyg, introvert och högkänslig det kunde ju inte gå fel, tänkte jag innan. Men att det kunde bli så fint och bra, det hade jag inte vågat hoppats på.

Att få uppleva att tystnaden inte är obekväm utan bara får finnas, att den istället får symbolisera något naturligt och starkt. Att få höra att människor känner sig stärkta i sin autentiska personlighet, den tysta och känsliga. Eller att få uppleva hur en grupp inte avbryter varandra utan lyssnar aktivt på den som delar något. Allt detta är saker jag fått uppleva under Skaparhelgen och ligger som bomull kring mitt hjärta. De gör mig glad, tacksam och stolt.

Men allra mest är jag glad över dessa människomöten. Jag är väldigt tacksam för varje individ som kom och delade med sig av sin närvaro och sina erfarenheter. Själv fick jag tack vare dem en rad nya funderingar och insikter att klura på, något jag älskar när det händer. Så varmt tack till alla ni som kom, jag kommer bära med mig helgen länge!

Förutom att detta var en superfin helg blev jag väldigt taggad på att fortsätta med Skaparhelger, så är du intresserad av att delta ska du hålla utkik på bloggen!

Blyga Myran, höst och planer

Åh, alltså ni<3 Jag är alldeles överväldigad över de fina kommentarerna på förra inlägget – ni läsare är verkligen fantastiska, TACK!

Mitt lördagspass började ganska tufft, fick en dålig känsla direkt jag kom dit, som att jag inte riktigt var välkommen. Och den känslan höll i sig största delen av dagen, men jag försökte verkligen göra ett bra jobb ändå. Något jag tror den här kollegan uppmärksammade för sista tiden innan hen skulle gå hem var hen betydligt trevligare gentemot mig, vilket var en stor lättnad för mig. Då kunde jag slappna av, slippa ha gråten i halsen och faktiskt känna glädje i att få vara med barnen som jag först och främst är där för.

Men nu till något roligare – min höst! Jag har redan avslöjat på Facebook-sidan att hösten på sätt och vis kommer vigas åt Blyga Myran. Men vi tar det hela från början så det inte blir för rörigt. I våras blev jag äntligen klar till socionom (väntar på att examensbeviset ska dyka upp på posten vilken dag som helst) och det mest naturliga vore väl då att börja söka sådana jobb. Men jag har nu bestämt mig för att ha en lite ”mellanlandningstermin”. Först och främst för att David har lite rester på sin utbildning här i Trollhättan som han ska försöka bli klar med till januari. Efter det är vi sugna på att flytta till Norrköping och närmare min familj, och då känns det inte helt logiskt eller nödvändigt att söka socionomjobb när vi ändå ska röra på oss snart. Så nu ska jag timvikariera på det korttidsboende som jag varit på under sommaren, läsa en genuskurs på distans och jobba med Blyga Myran.

Hur jag ska arbeta kring Blyga Myran har jag inte riktigt bestämt mig för. Men något jag varit sugen på länge. som jag har börjat lite smått med, är att försöka skriva en bok! Jag skulle vilja skapa en bok som blygmodiga kan finna kraft i, det vore så himla fint om en sådan bok fick finnas tillgänglig som motvikt till alla andra budskap i samhället. Men jag inser att det är mycket arbete kring detta och vet inte när eller ens om jag någonsin blir färdig. Det jag har lovat mig själv är att försöka, för det känns så roligt.

Övriga planer är att våga mig ut och föreläsa. Tanken var ju att göra detta redan i våras men då rann det ut i sanden av olika anledningar som jag inte riktigt hade möjlighet att styra över. Men nu vill jag nog ändå försöka ta mig ut åtminstone en gång och pröva hur det känns! Vet ni någon som skulle vara intresserad av en föreläsning om styrkan i att vara tystlåten? Gärna i Västra Götalands-trakten. Hör av er på mailen i så fall: Helena (@) gmail.com

Jag är såklart också sugen på att ha en ny studiecirkel och kommer höra av mig till Sensus här i trakterna för att se om det finns intresse. Kanske är det läsare häromkring som vore sugna på att gå en sådan cirkel? Där en får möta andra tystlåtna, introverta och blygmodiga och samtala om detta personlighetsdrag? Jag tycker det vore så roligt att få leda en grupp igen!

Jag är så tacksam för att jag får ha en hel höst framför mig där jag till stor del kan fokusera på mina drömmar, det känns som en lyx<3 Hur ser era höstar ut? Jag är nyfiken!

Värme,
Helena

VinterVåren 2014

Som jag hintade om i ett tidigare inlägg så kommer det hända roliga saker i Februari nästa år för min del. Nu tänkte jag berätta varför. Jag kommer nämligen både leda en studiecirkel om Styrkan att vara tystlåten och hålla föreläsningar i samma ämne! Alltså detta är så häftigt och en dröm som går i uppfyllelse. Till våren kommer jag faktiskt testa på två av alla de saker jag vill pröva och det känns både läskigt, overkligt och superkul!

Galet känns det att skriva detta. Jag får berätta mer när allt närmar sig. Vore ju himla roligt att träffa lite läsare live!

Februari 2014

Tänk att December snart redan är här. Kanske dyker snön också upp så småningom. Jag uppskattar snön! Gillar knarrandet och att det blir lite ljusare<3. Men ska jag vara helt ärlig så har jag sedan en vecka tillbaka mest tänkt på Februari 2014. Det kommer bli en häftig och rolig månad eftersom det kommer hända så mycket spännande då. Förra tisdagen blev en sak kirrad och idag var jag på ett sånt där möte som jag många gånger hoppats att jag en dag skulle befinna mig på. Men jag tror jag håller inne på detta ett litet tag till innan jag berättar exakt vad det handlar om. Vill själv känna att jag har bättre koll.

En sak jag kan berätta är att jag har en (kanske fler) intervju på gång! Så håll utkik på bloggen de närmaste veckorna.

Önskar er alla en fin måndagskväll!

Ekobyar

För kanske 1-2 år sedan hörde jag för första gången talas om ekobyar. Det är byar där människor som bär på en tanke om att leva jordevänligt samlas och lever tillsammans. Bilden ovan är från en ekoby i Skottland. Visst är det vackert? Jag vill också ha ett trähus med massor med grönt omkring. Sen tvivlar jag på att mitt praktiska jag kommer vilja ha ett runt hus, haha.

Men åter till ekobyarna. Jag vet att det fungerar olika på olika ekobyar, de människor som lever där bestämmer ju tillsammans hur det ska fungera. Men ofta köps alltså land där en då delar upp lånet på samtliga som lever där, det beror ofta på hur stor yta en lever på hur mycket en får betala. Sedan kan man både leva som ett kollektiv eller i sina egna hus. På vissa byar har man olika boendeformer samlade. Så en kan själv bestämma hur nära inpå en vill leva andra människor.

Men sen är det klart att grundviljan ska vara att vara del av en gemenskap. För en stor del av att leva i ekoby handlar ofta om att en hjälps åt att sköta om marken en bor på. Många, om inte alla, odlar tillsammans och delar både på arbete och skörden. Vissa har bestämda uppgifter och delar lika medan en andra byar lägger det på individuell nivå att bestämma hur mycket en själv vill och kan bidra. Sånt kan ju bero på hur mycket en exempelvis arbetar på ett ”vanligt” arbete. 

Förutom att arbeta tillsammans har många byar gemensamma middagar. En både hjälps åt att göra middag, dela måltid och att diska. Det gör att en kan lära känna sina grannar på ett mer avslappnat och vardagligt sätt. Jag kan själv tänka mig att det är betydligt trevligare att äta och laga mat tillsammans med någon än ständigt göra allt själv eller bara på två.

Många byar har återkommande möten där en tillsammans beslutar saker som angår byn och människorna som bor där. Jag kan tänka mig att det kan handla om vad en ska odla nästkommande säsong eller om att lösa konflikter som såklart kan uppstå när en lever så nära varandra.

De människor som bor i ekobyar är i olika skeenden i livet och det kan finnas både barnfamiljer, unga par och äldre. Jag tycker det är så fint med den blandningen. Jag tror det berikar livet att i vardagen få dela livet med olika typer av personer. Det kan jag sakna i mitt liv att jag mest umgås med människor i min egen ålder.

Någon gång i framtiden hoppas jag få testa på någon slags boendeform som denna! Tycker det verkar så fint att få leva med människor som vill åt samma håll, dela middagar och arbeta praktiskt med odling. Sedan vet jag att det är en utmaning att dela så mycket med andra. Särskilt som introvert och högkänslig. Men att leva utan meningsfulla relationer och nära naturen är inte något jag kan göra. Så jag är beredd att testa mig fram. Jag vet att jag och David till sist kommer finna något som passar oss.

Hur skulle ni vilja bo i framtiden?

Små hus

För två veckor sedan såg jag och David dokumentären Microtopia som handlar om microboenden. Alltså boenden på liten yta. Den var så himla inspirerande för sådana som oss som drömmer om att leva enkelt. De hade kommit på de allra mest tokiga, härliga, smarta, fina och vackra lösningar. Och alla hade de någon klok tanke bakom. Många gjorde det för att slippa så mycket utgifter och ha pengar att lägga på annat som de ansåg viktigare än ett stort hus och mycket prylar. Att ha lyxen att inte behöva arbeta heltid och möjlighet att satsa på sina drömmar. Ni kan ju ana att jag blev sugen själv?

Efter dokumentären har jag blivit peppad att läsa mer om detta med att bygga sig ett litet hus och funnit lite inspiration här i Sverige.

Bland annat Helena som har byggt sitt eget hus på hjul! Genom att ha ett hus på hjul minskar hon sina boendekostnader eftersom hon inte behöver äga tomten hon bygger på. Hon har lärt sig genom att kika på ritningar på internet och läst mycket. Hon har inte rinnande vatten, wc, dusch eller tvättmaskin men är däremot rik på många andra sätt:

Å andra sidan har hon ett eget elverk, oceaner av tid att filosofera över tillvaron, gott om pengar över varje månad och möjlighet att ta med sig sitt hus när hon blir sugen på ny utsikt. För att inte tala om den stora och välgörande frid som bor numera bor i hennes själ.

Alltså wow. Även om jag idag har svårt att se mig i en bostad utan rinnande vatten så blir jag så glad över att det finns människor som vågar göra sådana här saker. Det taggar mig att det finns fler som går i liknande tankar som mig själv, som vill värderar tiden till relationer, drömmar och skapande framför ett 8-17 arbete.

En annan person som inspirerar mig är Lina som bygger en bondgård på hjul! Hennes hemsida är väldigt mysig och en får följa både bygget och hennes liv runtomkring. Tanken är att kunna ha både en del djur och också odlingar. Så häftigt, en minibondgård!

Sen finns det himla massa med söta, fina, vackra småhus att kika på bara genom att googla. Här kommer några favoriter:

Drömmen om ett enkelt liv

Mycket av det som gör livet värt att leva är enligt mig drömmar. En av mina stora drömmar än den om att leva ett enkelt och jordesnällt liv. Ett liv där intrycken skalas ner och jag inte arbetar bara för att kunna konsumera. Jag vill skala av allt onödigt och komma närmare de värden jag värderar högst. Som introvert och framförallt högkänslig tar jag in så väldigt mycket intryck och jag känner nästan dagligen att jag inte är gjord för detta snabba samhälle. De senaste åren har jag levt med en inre stress som väldigt sällan försvinner. Det är alla krav och att vi ständigt är uppkopplade som är roten till det. Idag finns det inte riktigt några naturliga tillfällen att hämta andan utan livet går i ett.

Det sätts också en press på att det självklara valet är ett 8-17 jobb. Att det vore det enda rätta för oss. Och det är inte enbart heltidsjobb som ses som normen i ett Svensson-liv. Heltidsjobb, bil med återkommande reparationer, hus med ständiga renoveringsprojekt, en uppdaterad garderob liksom inredning, en hälsosam kropp, vara en god förälder men kunna sätta gränser. Jag blir trött bara av att tänka på allt. Jag har svårt att tro att detta är naturligt. Ett liv där vi ständigt får stressa för att hinna allting och kämpar på för några veckor i Grekland på semestern. För en person som är känslig för intryck passar inte denna livsstil.

Därför har jag lovat mig själv att inte hamna i detta ekorrhjul. Tillsammans med David har jag gjort en deal att vi tillsammans ska sikta mot det enkla. Både för att vi båda har svårt för många intryck men också för att min och vår övertygelse är att jorden vi lever på inte mår väl av den livsstil vi har idag. Rent konkret drömmer jag om att bo i ett mindre hus i närheten av ett gäng kompisar. Vänner som har liknande värderingar om miljön och det enkla livet. Människor som en kan dela gräsklippare, verktyg och bil med. Sådana saker som jag inte upplever mig behöva på egen hand. Det blir mer ekonomiskt och mindre intryck genom att äga färre saker. Tillsammans kan man odla grönsaker och dela på trista uppgifter som att rensa ogräs. Om den tiden kommer när små knoddar kommer till världen kan de få flera vuxna förebilder och den stora uppgiften att enbart två ska uppfostra ett barn blir inte längre lika stor. När man bor närmare sina vänner kan en också lägga fokus på relationer och dela saker som samtal, myskvällar och måltider desto oftare.

Jag vill också leva ett enkelt liv genom att minska på våra ekonomiska utgifter. Det är någon som sagt att det är på det sättet en blir rik, genom små utgifter. Det tycker jag ligger mycket sanning i. Min tanke är att odla mycket och lära mig att konservera mat (mitt senaste uppkomna intresse, superroligt!) och på så vis inte behöva konsumera lika mycket mat utan i viss mån bli självförsörjande. Andra sätt att minska på utgifter är helt enkelt att inte handla så mycket nya prylar. Något jag redan idag inte gör i stor utsträckning men också skulle vilja bli ännu bättre på. Jag vill till exempel lära mig ta vara på gamla saker genom att lappa kläder som går sönder, överta andras saker som de inte längre behöver och finna nya användningsområden för gamla prylar.

Genom att ha färre utgifter krävs mindre inkomster. Mindre inkomster innebär att vi inte behöver arbeta lika mycket och helt enkelt har tid över till de saker en värderar högst. Sådana värden är för mig relationer, mitt engagemang med hemsidan och bloggen, miljöfrågor, att lära mig nya saker, läsa böcker, se nya ställen och mycket mer. I ett liv där vi jobbar för att kunna upprätthålla en livsstil där vi konsumerar mycket får inte sådana saker plats för mig. Det är för mycket intryck. 

Att drömma om den tid när vi kan förverkliga detta än mer gör så gott i magen min. Jag försöker redan idag att skala ner på mina utgifter för att vänja mig och det märks på längre frånvaro av den inre stressen att detta är något jag mår väl av. Jag är ganska övertygad om att mycket av vår psykiska ohälsa skulle minska om en enklare livsstil blev normen. Dessutom skulle moder jord också må väl och kunna fortsätta vara sådär fantastisk. En vinst för alla.
 
Uppdatering: Vill du komma i kontakt med andra som vill leva enkelt? Kanske vill du hitta folk som tillsammans kan skapa en nätbaserad studiecirkel i ämnet? Kolla då in mitt inlägg ”Frivillig enkelhet – Nya kontakter” där du kan skriva en kommentar för att få kontakt med likasinnande.

Kolonilotten<3

Jag drömmer om en liten plats att finna ro på. En plats där jorden är i centrum och där jag hjälper saker att växa. En kolonilott som är min egen. Där mina händer blir alldeles lortiga. Där jag går i morfars gamla skjorta med uppsatt hår och fascineras över de små fröna som ständigt växer. När jag inte är där skvallrar jorden under naglarna som jag missat om var jag gör av min lediga tid. Det är en plats där jag andas fritt och njuter av lugnet. En ruta jord dit jag tar cykeln, min favoritperson och en picknickkorg fylld med piroger och cider för att spendera hela dagen där. En filt ligger i cykelkorgen så att vi kan lägga oss och titta på molnen på himlen en stund ibland och hämta andan. Kryddorna som frodas får följa med hem och blandas i maten och gör att det smakar ljuvlans. När den första tomaten är mogen hoppar jag ett förtjust litet glädjehopp, tar kort med mobilen och skickar till pappa. På den där platsen är det grönt och jag trivs. Min egen kolonilott. 

_________________________________

Till sommaren kommer jag vara i väst eftersom jag fått sommarjobb där. Därför går jag ständigt och dagdrömmer om juni, juli, augusti just nu. Och allra mest drömmer jag om en liten kolonilott. Och det kan bli på riktigt. Bara det finns någon kvar. Håll era rara tummar att en liten lott kan bli min!

Socionom och blyg?

Jag har många gånger tvivlat på mitt val av socionom som yrke på grund av min blygsel. Jag vet att andra går i liknande tankar vid just människoyrken såsom lärare, psykolog, läkare, sjuksköterska och så vidare. Att det försiktiga draget vi lever med står i vägen för en karriär där man möter människor. För att samtal är en sådan central del av yrket. Jag kan vara rädd att andra funderar på vad jag gör på denna utbildning. Att de inte förstår hur jag ska klara av socionomyrket i framtiden när jag knappt säger ett ord till dem. Eller beter mig osäkert och inte vet hur jag formulerar mig när de är närvarande. Och det finns dagar jag tänker att de har rätt. Att jag inte kommer klara av detta. För jag har ju fått förstå att man ”måste ta för sig i samhället för att klara sig”. ”Prata för sig, visa att man finns med rösten”. Det har jag fått höra så himla många gånger att sådana fraser ringer i bakhuvudet när jag tvivlar.

Men jag vill förklara en sak för dig som går med dessa tankar. För det finns helt andra perspektiv på detta som är viktiga för dig att ta del av innan du fortsätter att tvivla på om du är på rätt eller fel plats. Jag tycker nämligen inte längre att det är så självklart att det är något dåligt att vara den försynta när man ska arbeta som socionom. Jag har under min utbildning snarare funnit motsatsen. För om man tar fram kärnan i detta arbete är det att bemöta utsatta människor och lyssna på deras berättelse. Att se dem och inte lägga fram sig själv. De egenskaper man främst behöver slipa på är ett djupare lyssnande och att se att klienten man möter är mer än sitt problem och att kunna se detta. Bemöta människor på ett schysst och fint sätt.

Att vara socialt kompetent handlar inte först och främst om att kunna prata. Särskilt inte som socionom. Och ska jag vara ärlig tror jag att de av mina studiekamrater som har stort behov av att prata om sig själva kommer ha desto större problem med syn yrkesroll än vad jag kommer ha. Som blyg uppskattar jag inte att fokus ligger på mig för mycket och som introvert tycker jag det är givande att lyssna på andras livsberättelser och försöka förstå på ett djupare plan. Jag upplever att många timida personer har en talang för att förstå andras känslor väldigt bra eftersom man spenderat mycket tid på att iaktta andra. Dessa egenskaper är oerhört viktiga i en socionoms yrke.

Så istället för att se min försiktiga sida som ett hinder för mig ser jag det numera som något jag kan använda till min fördel. På så sätt känns det också lättare att utmana mig själv på de delar jag tycker är läskiga. För då är jag vän med min blyga sida och kan tänja på den om jag känner att den står i vägen för något jag vill åstadkomma. Istället för att kämpa med skammen och inte tillåta mig vara som jag är. En mycket svårare väg att gå.

Jag har själv varit med om att människor ifrågasatt mitt yrkesval på grund av min blygsel. Fått höra att det inte fungerar med ett flin. Och kanske har ni varit med om samma, eller kommer få höra liknande saker. Men jag säger er, lyssna inte på dessa röster. Att bära på en blyg personlighet är inget som står i vägen för detta yrke. Faktum är att all motgång man kämpar med som blyg blir till erfarenheter som gör att vi kan känna igen oss i de vi möter. En känsla av att vara annorlunda och att få kämpa med saker man tycker är tuffa. Väldigt nyttigt för att kunna mötas på ett djupare plan.

Jag säger inte att blygseln inte kan komma att sätta käppar i hjulet ibland, för den har allt sina nackdelar, vilka jag är medveten om. Men jag är så trött på att man talar om oss försiktiga som att vi måste råda bot på vår personlighet och bli någon annan. För det där stämmer inte. Visst att vi behöver komma till en punkt där vi är vän med oss själva och klarar av att tänja på vår försiktighet ibland. Men att bli någon annan behövs absolut inte, för det finns så himla mycket fint, bra, starkt och nyttigt att ta vara på som försiktig! 

Är du en av de som är tveksam till ditt yrkesval (oavsett om det är socionom eller något annat) på grund av din blyga sida? Skulle du behöva skriva av dig och bolla med någon får du gärna höra av dig till mig! Min mail är: blygamyran@gmail.com