Favorit i repris: Socionom och blyg?

Jag märker att ni blir fler ni som läser, så himla roligt! Därför tänkte jag att jag kunde köra några inlägg i repris som varit väldigt besökta tidigare men som kanske inte är så enkla att hitta till nu. Idag återpublicerar jag därför mitt inlägg från 2012 som handlar om blyghet fungerar tillsammans med människoyrken. Just då studerade jag till socionom och därav rubriken. Detta är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat än idag och som vi behöver tala mer om. Dessutom blir det lite som en förlängning av mitt inlägg från förra veckan där jag berättade om min handledare från lärarutbildningen som uttryckte att blyghet inte går ihop med det yrket. I detta inlägg förklarar jag djupare varför jag inte håller med.

fjäderJag har många gånger tvivlat på mitt val av socionom som yrke på grund av min blygsel. Jag vet att andra går i liknande tankar vid just människoyrken såsom lärare, psykolog, läkare, sjuksköterska och så vidare. Att det försiktiga draget vi lever med står i vägen för en karriär där man möter människor. För att samtal är en sådan central del av yrket. Jag kan vara rädd att andra funderar på vad jag gör på denna utbildning. Att de inte förstår hur jag ska klara av socionomyrket i framtiden när jag knappt säger ett ord till dem. Eller beter mig osäkert och inte vet hur jag formulerar mig när de är närvarande. Och det finns dagar jag tänker att de har rätt. Att jag inte kommer klara av detta. För jag har ju fått förstå att man ”måste ta för sig i samhället för att klara sig”. ”Prata för sig, visa att man finns med rösten”. Det har jag fått höra så himla många gånger att sådana fraser ringer i bakhuvudet när jag tvivlar.

Men jag vill förklara en sak för dig som går med dessa tankar. För det finns helt andra perspektiv på detta som är viktiga för dig att ta del av innan du fortsätter att tvivla på om du är på rätt eller fel plats. Jag tycker nämligen inte längre att det är så självklart att det är något dåligt att vara den försynta när man ska arbeta som socionom. Jag har under min utbildning snarare funnit motsatsen. För om man tar fram kärnan i detta arbete är det att bemöta utsatta människor och lyssna på deras berättelse. Att se dem och inte lägga fram sig själv. De egenskaper man främst behöver slipa på är ett djupare lyssnande och att se att klienten man möter är mer än sitt problem och att kunna se detta. Bemöta människor på ett schysst och fint sätt.

Att vara socialt kompetent handlar inte först och främst om att kunna prata. Särskilt inte som socionom. Och ska jag vara ärlig tror jag att de av mina studiekamrater som har stort behov av att prata om sig själva kommer ha desto större problem med sin yrkesroll än vad jag kommer ha. Som blyg uppskattar jag inte att fokus ligger på mig för mycket och som introvert tycker jag det är givande att lyssna på andras livsberättelser och försöka förstå på ett djupare plan. Jag upplever att många timida personer har en talang för att förstå andras känslor väldigt bra eftersom man spenderat mycket tid på att iaktta andra. Dessa egenskaper är oerhört viktiga i en socionoms yrke.

Så istället för att se min försiktiga sida som ett hinder för mig ser jag det numera som något jag kan använda till min fördel. På så sätt känns det också lättare att utmana mig själv på de delar jag tycker är läskiga. För då är jag vän med min blyga sida och kan tänja på den om jag känner att den står i vägen för något jag vill åstadkomma. Istället för att kämpa med skammen och inte tillåta mig vara som jag är. En mycket svårare väg att gå.dreams

Jag har själv varit med om att människor ifrågasatt mitt yrkesval på grund av min blygsel. Fått höra att det inte fungerar med ett flin. Och kanske har ni varit med om samma, eller kommer få höra liknande saker. Men jag säger er, lyssna inte på dessa röster. Att bära på en blyg personlighet är inget som står i vägen för detta yrke. Faktum är att all motgång man kämpar med som blyg blir till erfarenheter som gör att vi kan känna igen oss i de vi möter. En känsla av att vara annorlunda och att få kämpa med saker man tycker är tuffa. Väldigt nyttigt för att kunna mötas på ett djupare plan.

Jag säger inte att blygseln inte kan komma att sätta käppar i hjulet ibland, för den har allt sina nackdelar, vilka jag är medveten om. Men jag är så trött på att man talar om oss försiktiga som att vi måste råda bot på vår personlighet och bli någon annan. För det där stämmer inte. Visst att vi behöver komma till en punkt där vi är vän med oss själva och klarar av att tänja på vår försiktighet ibland. Men att bli någon annan behövs absolut inte, för det finns så himla mycket fint, bra, starkt och nyttigt att ta vara på som försiktig! 

Är du en av de som är tveksam till ditt yrkesval (oavsett om det är socionom eller något annat) på grund av din blyga sida? Skulle du behöva skriva av dig och bolla med någon får du gärna höra av dig till mig! Min mail är: blygamyran@gmail.com

Annonser

Tysta peppen

Hej på er! Ny vecka och nya tag…? Jo, för min del får det verkligen bli så. Förra veckan var jag inte alls särskilt produktiv med mina projekt så denna vecka får jag bli den där supereffektiva Helena som kanske inte så ofta syns till, haha. Men känns gott med måndag idag, blir en liten mininystart! Här kommer i alla fall en samling med peppiga länkar till er<3.

5-jewelry affirmations backwardsDet är många år sedan jag upptäckte Post Secret, och jag bara älskar konceptet. Det hela går ut på att man skickar in vykort via posten med en hemlighet på som sedan grundaren av Post Secret, Frank Warren, läser och eventuellt publicerar på hemsidan. Det sker en ny publicering av vykort en gång i veckan. Då det enda som gör att man kan spåra vem det är som skickat är en poststämpel blir det anonymt, vilket är poängen. Själv tror jag att det kan vara väldigt befriande att dela en hemlighet på detta vis. Plus att jag älskar att man använder sig av gammal hederlig post<3.

Reading-book

En god nyhet för alla oss introverta med få vänner, forskning visar nämligen detta:

Science has finally proved that spending your Friday night in the company of your cat is good for you. Happiness is determined by the quality -not the quantity-of friendships

12003923_1018023134904016_6999375989634042682_n

Och detta diagram summerade ju ganska bra vad jag tycker om fester md mycket folk, någon mer som känner igen sig? Jag hänger väldigt ofta, och gärna, med eventuella djur, så kravlöst och fint<3How-to-Parent-Sensitive-Children_HeroThe Quiet Revolution levererar ju ofta fina artiklar. Denna om hur man som förälder ska bemöta och få sitt känsliga barn att bli stärkt tyckte jag var så himla fin. Ibland kan jag tänka mig att en bli rädd att som förälder för att göra fel med sitt känsliga barn. Men denna artikel visar snarare på att det ofta räcker med att verkligen försöka och vilja väl.thumb_Skärmavbild 2015-09-14 kl. 1.33.50 em_1024Sandra Beijer tipsade om denna fina film om Gabriella Andreevska som bistår och välkomnar flyktingar som passerar den Makedonska-Grekiska gränsen.Den är fem och en halv minut och så sevärd.

VIKTIGT! ”Sensitive the movie”

photo-originalÅh, jag har ju helt lyckats missa att Sensitive the movie har haft premiär denna vecka! Detta är alltså Elaine Aarons verk som handlar om personer som är högkänsliga. Genom bland annat Kickstarter blev den verklighet. Däremot vet de inte riktigt när filmen kommer komma ut som DVD så för den som vill garantera att kunna se den ska passa på nu. Visningen av filmen var den 10:e september, med ett samtal innan. Något man kunde följa från sin dator. Men, filmen och eventet går fortfarande att se fram tills kl 6.30 imorgon! Att titta kostar 20 dollar, vilket med moms för att vi inte bor i USA sedan landar på 228 kronor om du betalar med kort. Jag tänkte passa på att se den idag och rekommenderar er som är intresserade att göra samma sak! Jag tror det är en riktigt intressant film. Detta är vad Alanis Morissette, som själv medverkar, skrev till Elaine efter att ha sett den:

It covers such a dense amount of information and such a wide range of how and where this trait shows up… all in a way that is very clear, and intelligent and touching. It is an honor to have been a part of it, and to be part of this generous outreach to so many HSPs and their loved ones. Such a major contribution to the world. Congratulations on a truly stunning documentary…. to you and your whole team

Klicka på bilden ovan för att komma till eventet.

Fredagsfeeling

Hej. Här sitter jag och känner mig allmänt sliten. Veckan har varit intensiv med jobb och massor med tankar och känslor. Igår reste jag till väst och hela resan var jag tvungen att lyssna på musik som kunde kanalisera ut allt jag kände. Det tenderar annars att bli allt för intensivt för mig med allt som stormar i hjärta och hjärna. För det mesta är det inte ens musik som handlar om det jag måste bearbeta utan mest låtar som har en speciell känsla.

Väl framme hann jag sova under eftermiddagen och sedan har jag sovit massa timmar inatt också. Lite sliten kropp helt enkelt. Så nu känner jag mig äntligen på gång igen, utvilad och inte alls sådär känslostormig som igår. För tillfället sitter vi och planerar de kommande dagarnas mat och jag ser fram emot att laga mat med David ikväll och bara ta ikapp. Fredagskväll och god mat, inte mycket annat som kan få mig att må bättre än det.

Tack förresten för all respons på mitt förra inlägg, om handledaren som inte bemötte mig bra, det värmer! För att förtydliga var det alltså en handledare som jag hade för många år sedan, 2010 när jag studerade till lärare (vilken jag sedan hoppade av).

Nästa vecka ska ni som är intresserade av Skaparhelgen som kommer bli i höst kika in på bloggen. Då kommer jag kunna leverera lite mer matnyttig information till er. Det blir kul!

Men nu önskar jag er en himla fin, härlig och lugn helg. Jag tänkte verkligen bara göra saker jag får energi av och tycker ni ska göra samma<3.

Jag var sårbar och hon tog inte emot mig

Jag var så glad över mitt val. Jag hade kommit på vad jag skulle skriva om i vår första större uppgift på lärarprogrammet. När jag kom på det var det bara självklart. Att skriva om hur man bemöter blyga elever i klassrummet kändes rätt i hela hjärtat och jag såg fram emot att undersöka detta på min praktikplats. Jag ville veta mer om hur lärarna gjorde för att inkludera dessa barn och vilka strategier jag kunde lägga ner i min egen verktygslåda.

Men redan när jag över telefon berättade om detta för min handledare fick jag dåliga vibbar. Hon var kritisk till mitt val och undrade hur hon som lärare skulle veta vilka barn som är blyga. Jag blev förvånad över att hon lät så kritisk och blev besviken. Men eftersom jag är konflikträdd var jag som vanligt tillmötesgående och svarade att jag förstod hur hon menade, att det kan vara svårt att se varför någon är tyst. Vad det beror på. Här hade jag kunnat ändra mig, sagt till vår kursansvariga att ämnet var för svårt, att jag tog ett annat. Men jag gjorde inte det, detta var ju mitt hjärteämne.

När jag påbörjade min praktik växte de där dåliga vibbarna. Min handledare sa redan första dagen att hon ville att jag står framför klassen under min praktikvecka. Vilket inte var tanken. Hon sa ”Vi vill ju ha bra kollegor i framtiden, inte några forskare” och jag nickade och höll med. Hon tyckte att vi behövde öva oss redan från början, få in vanan, inte bara observera och agera ”forskare”. Jag förstod poängen men kände mig inte alls redo. Något som också bidrog till en dålig känsla i kroppen.

De två första dagarna var blandade. Jag fick en klump i magen samtidigt som jag skrattade med barnen om vartannat. Min handledare hjälpte mig att förbereda ett tillfälle att stå framför klassen och svarade på mina frågor. Samtidigt kunde jag inte sluta att få signaler om att jag var för försynt och tillbakadragen. Jag kände ingen förståelse för mitt temperament utan enbart en press på att överkomma det, att det stod i vägen.

På onsdagen, den tredje av fem dagar, hade vi tid avsatt för att jag skulle kunna intervjua henne om blyga barn. Det började precis som på telefon, att hon ifrågasatte ordet blyg. Hon hade svårt att greppa hur hon skulle kunna veta om någon är tyst för att den är blyg eller av någon annan anledning. Jag som tyckte det var jobbigt att bli ifrågasatt det första som hände försökte besvara hennes fråga om hur jag tänker med mitt val av ämne. Jag minns inte hur jag formulerade mig utan kommer framför allt ihåg känslan av stress och av att vara obekväm.

I samma veva som jag försökte försvara mitt ämne kom jag in på att jag själv varit blyg under min skolgång. Då blev hon nyfiken och bad mig beskriva hur jag varit då. Och jag öppnade upp mig och delade bitar från hur kämpig skolgången kunde vara, hur det hade varit att vara den blyga tjejen. Jag vågade glänta på sårbarheten av att blotta något som var lite kämpigt att berätta om. Mottagandet jag får efter min berättelse är allt annat än okej. Det är knappt att jag än idag kan få rätsida på hur hon kunde reagera på det sättet. För vad jag fick till mig är frågan: ”Men hur tänker du då med ditt val av att bli lärare, om du är blyg?” och ett hånfullt skratt som tydligt förmedlade att jag är knäpp som tänkte bli lärare när jag också är blyg.

Jag blev alldeles paff och började babbla på om att jag ju egentligen vill bli speciallärare i framtiden och jobba med barn med funktionsnedsättningar. Då tittade hon frågande på mig och säger att i arbete med de barnen måste man ju kunna vara tydlig och säga ifrån och ha lärt sig att hantera ”normala” barn först (har väldigt svårt för när människor använder ordet normal i dessa sammanhang, vilket gjorde mig än mer distanserad till henne).

Inom loppet av fem minuter hade hon alltså lyckats med prestationen att helt dissa mitt yrkesval, min personlighet och min dröm om att arbeta med personer med funktionsnedsättningar. Jag var helt nedslagen och gjorde allt för att tränga bort tårarna som envisades med att visa sig. En människa som är helt oemottaglig för den sårbarhet som blyghet innebär vill man inte direkt börja gråta inför. Så jag låste ihop hjärtat och minns inte alls vad jag gav för respons. Jag kan inte ens komma ihåg hur jag lyckades fortsätta intervjun. Det enda jag minns är att jag inte kunde läsa av på henne att hon kände eller upplevde att hon hade sårat mig.

Under bussresan hem, på promenaden från hållplatsen och innanför lägenhetens dörr så grät jag. Jag kände mig helt himla värdelös och nedtryckt i skorna och mer där till. Hennes ord och skratt spelas upp i mitt huvud gång på gång och jag hade så ont i magen. I magen bodde både känslan hennes ord gett mig men även känslan av orättvisa. Att hon hade gjort fel gentemot mig. Där i bodde både känslan av att vara värdelös och en ilsken stämma som med arga ord ville skrika åt henne att hon inte kan behandla en sårbar människa på de sättet.

Man bemöter inte en människa på det där sättet som hon bemötte mig på. Man stärker inte en människa genom att ogiltigförklara dennes personlighet. Man gör det definitivt inte när någon är modig och öppnar upp sig för en. Sårbarhet ska inte hånas, sårbarhet ska tas emot med öppna armar. För det är sårbarheten som gör oss till människor och tillåter oss att mötas på ett annat plan. Att våga ta sårbarhetens väg och sedan inte bli mottagen. Det gör så jävla ont.

Hon var den som skulle visa mig möjligheterna i läraryrket. En handledare ska ta hand om dig men samtidigt få dig att våga ta ett steg längre. Men istället blev hon en av de bidragande orsakerna till att jag beslutade mig för att hoppa av min lärarutbildning efter första terminen. Just då kändes det som ett nederlag. Att hon fick rätt. Att min blyghet inte var kompatibel med att vara lärare. Men egentligen fick hon mig bara att inse än mer varför mina erfarenheter och tankar om blyghet behöver höras och synas mer. Jag kan inte tillåta att blyga får sådant oacceptabelt bemötande på grund av att vi inte tillhör normen. Det måste finnas ett annat budskap som kan väga upp alla dessa trista uppfattningar.

Vad som känns ganska gott är att hon till slut ändå fick fel. För som ni vet började jag i våras på folkhögskollärarutbildningen (som jag just nu har studieuppehåll ifrån) och har trivts som bara den. Att vara blyg och lärare är inga motsatser, det vet jag nu. Det är också något jag vill förmedla till alla er blyga själar därute, att era yrkesval sällan eller aldrig är fel på grund av ert temperament. Ni ska välja det jobb ni känner att hjärtat bultar för. Felet sitter inte i vår känslighet, för det är en mänsklig känsla som kan användas till vår fördel på många sätt. Felet sitter i de begränsande normer som vårt samhälle har byggt upp.

Det är okej att vara blyg<3.

Tysta peppen

Hej på er kära läsare. Igår var mitt hjärta fyllt med andra ord och därför blev det en annan text än Tysta peppen som fick ta plats. Men idag kommer den, veckans tysta pepp! Det är en brokig skara på fyra länkar jag levererar till er idag. Hoppas ni gillar!

shynessisapartJoe Moran skriver klokt om att blyghet är en mänsklig känsla och egenskap.

.ambiverts

Många av oss är introverta, men en hel del är kanske även ambiverta? Eller har ambiverta i sin omgivning. Denna härliga artikel, fylld med gifar (bilder som rör sig), beskriver 21 tecken på att en är just en ambivert personlighet!

didgathecatKatten Didga är ju bara för cool (och söt, som alla kattor!), titta in klippet när Didga utmanar världens bäst tränade hund och visar vart skåpet ska stå.

shynessgene

Bland de bästa citaten jag vet. Återfinns även i Nejra Van Zalks avhandling Adolescent Shyness and Social Relationships som jag varmt kan rekommendera er att läsa igenom. Nejra är för övrigt en av få forskare i Sverige som under längre tid fokuserat på social ängslighet och som kontinuerligt kommer ut med nya forskningsrön kring detta.

Ingen människa är illegal

Erik-Almqvist-PippiErik Almqvist angående den här nyheten.

Hej fina läsare. Jag vet inte riktigt vilka ord jag ska välja för att kunna beskriva hur jag känner kring vår värld just nu. Ord känns så himla små och betydelselösa i tider som dessa. Under en lång tid har jag mest gått med en orosknut och en klump i magen av att världen är fel, att perspektiven på människor är uppochner. Jag kan inte förklara det bättre än att hela grejen med ”vi och dem” är orimlig och värdelös. Bara för att vi i Sverige haft ren tur och fötts i ett land med högt välstånd så har inte vi mer rätt till ett drägligt liv än någon annan. Det handlar om ren tur, inget annat.

Just nu jobbar jag extra på ett boende med ungdomar som flytt till Sverige. Genom dem har jag i min vardag fått ansikten på nyhetsrapporteringen från medelhavet. När jag hör talas om de som mist livet i sina försök att nå ett bättre liv så flimrar mina ungdomars ansikten förbi mig. Det kunde lika gärna varit någon av de och klumpen i magen växer. För det här är människor det handlar om, människor som är någons vän, syskon, mamma, pappa, barn, kusin, partner. De är precis som oss. Det finns inget vi och dem. Vi är av samma skrot och korn.

Ungdomarna jag möter är härliga, ambitiösa, roliga och omtänksamma. De är också tonåringar och kan retas, bli irriterade, vara irriterande och göra en orolig. Precis som vilka tonåringar och människor som helst. Jag är så trött på att vissa tenderar att göra skillnad på människor och människor. Vilket för dem gör att vi här i Sverige har mer rätt till detta välstånd än någon som är född på en annan plats. Jag har så himla svårt att köpa det, och tänker aldrig göra det.

Jag kan heller inte greppa att det är så svårt för en del människor att förstå att om vi hade varit i samma situation så hade vi agerat på precis samma sätt. Det är inget exklusivt beteende för att man är född i ett land i Afrika eller Mellanöstern. Befinner man sig i en sådan krisartad situation med krig eller efterföljelse har man inget annat val än att fly. Tänk bara på hur man en gång i tiden utvandrade från Sverige till USA. Det är en inneboende mänsklig kraft, att vi strävar efter ett drägligt liv. Det är en överlevnadsinstinkt. Och den borde tas emot med öppna armar. För sen när är det inte hjältemodigt och stort att i en trasig värld som denna våga tro på ett bättre liv för sig själv, sin familj och sina vänner? Det är när människan slutar tro på det som vi har problem.

Vad som gör mitt hjärta varmt är att det finns så himla många som har öppna hjärtan och som gör allt för att hjälpa dessa människor. Jag har den senaste tiden dagligdags läst om människor som åker ner för att dela ut pengar och grejer till nödställda. Det gör mig så glad att dessa röster just nu hörs högst och överröstar människor som Erik ovan. För det får banne mig inte vara på något annat sätt. Vi måste fortsätta inkludera människor i ett vi istället för att stänga våra hjärtan och göra skillnad. tumblr_ngmi8bovdt1u5ue7io1_1280

Ingen människa är illegal <3.

Här är en bra artikel att läsa för att få en god överblick hur man kan hjälpa till själv.

Hösten och en rolig nyhet!

Jag älskar hösten. Hösten är verkligen min årstid på så många vis. Sedan barnsben har jag försvarat den mot de som klagat på kyla och mörker. Min inre lilla rebell har alltid irriterat sig på månadsvisan som hävdar att ”oktober, november och december är så grå”. Kanske hade det på den tiden mest att göra med att jag fyller år i oktober men med åren har jag insett mer och mer hur väl jag och hösten passar ihop.

Jag har känt igen hösten inte bara på de sprakande färgerna utan även på den hemmakänsla som infinner sig i min kropp när september närmar sig. Det är något med den där krispiga, rena luften som skänker ett lugn till min själ. Jag älskar verkligen kravlösheten som infinner sig efter sommaren. Ser fram emot regniga innedagar framför 30 rock med en temugg i händerna. Ja, hösten och jag, vi är bundisar.

Just denna höst är ganska speciell för mig. För lite mer än två veckor sedan skulle jag ha påbörjat min sista termin på folkhögskollärarprogrammet. En utbildning jag verkligen har trivts med och jag är helt säker på att jag hittat min framtida yrkesväg där. Bland folkhögskolor, studieförbund och folkbildning. Men grejen är den att jag aldrig påbörjade min termin.

Sedan flera månader är det något annat som har spirat i mig. En längtan som funnits i många år men som under sommarens uppvaknade verkligen gjorde sig påmind. Och eftersom jag är en sådan där magkänslemänniska som mår som bäst när jag lyssnar på vad min mage vill förmedla så var jag bara tvungen att lyssna och ta en ordentlig funderare. Men eftersom den där känslan inte gett vika vare sig i juli eller augusti, inte ens två tum, så har det väl egentligen inte varit några oklarheter för mig.

Jag har nämligen bestämt mig för att ansöka om att starta företag av Blyga Myran och ge det mitt fulla fokus under ett helt jäkla år! Wooop! giphy232bf16ec90f51074bfdba0f09c35869.jpg

Helt klart värt både fyrverkerier och en happy dance!

Efter att under en väldigt lång tid känt att jag inte kan ge Blyga Myran det fokus jag skulle vilja känner jag helt enkelt att detta är på tiden. Jag vill göra mer av det mitt hjärta känner för och just Blyga Myran är något det bultar så himla mycket för. Jag vill kunna sjösätta fler av de idéer jag har och ägna detta så mycket tid jag har lust med.

Detta innebär att det kommer hända lite saker här, i den takt det känns bra. Just nu håller jag på med ett större projekt som jag vill bli klar med i oktober. Det kommer jag såklart berätta mer om allt eftersom jag närmar mig slutresultatet. Men jag tror att det kan bli himla, himla fint och bra! En sak som jag kan berätta mer om snart är att det kommer bli en ny Skaparhelg under hösten, i november! Så håll utkik på bloggen och hemsidan ni som är intresserade. Dessutom tänker jag blogga mer kontinuerligt som jag gjort den sista tiden. För tillfället är det tre inlägg i veckan, något som kanske ökar med tiden, eller så fortsätter det kännas som en trevlig nivå.

Jag tycker detta är jättefint och roligt. Tror det kommer bli ett givande, utmanande, spännande och fint år! Och vet ni vad det bästa med allt är? Att ni finns här. Jag är himla tacksam för den plattform Blyga Myran blivit och det känns gott i själ och hjärta att läsa alla era kommentarer och mail. Så tusen tack till er, utan er hade jag förmodligen inte vågat testa detta! <3

Blyghetens strider

tillhemsidanIbland är det tufft att vara blyg för att det finns ett så tydligt extrovert ideal i samhället. Ibland är det svårt att omfamna sin försiktiga sida för att känslan av otillräcklighet tar över. Ibland är det omöjligt att se utanför den begränsande blygheten och ana personlighetens komplexitet.

Oavsett min grundinställning och att mitt hjärta helt och fullt ser blyghet som något mänskligt och fint så finns det stunder och situationer när den är svår att hantera. Eller snarare är det väl så att vårt samhälle är svårt att leva i som försiktig och blyg. Och att det då är enkelt att hamna i den där envisa självkritiken. Jag önskar att mina verktyg för att ta hand om min blyga person var starkare och tydligare i min vardag.

Som det är idag vet jag att stillhet som mindfulness och meditationer gör mig gott men jag har fortfarande svårt att få in dem som en rutin. Jag har i flera år jobbat med att bli min egen vän men önskar jag hade tydligare strategier för hur det ska ske. Jag är i dagsläget relativt duktig på att tänka realistiskt om min försiktiga person i min ensamhet, men jag har svårt att praktisera detta i pressade sociala sammanhang.

Det är klart att jag ser utveckling. Under åren sedan jag fick min första viktiga insikt om min blyghet har det hänt mycket. Men i kapp med att jag blir mer och mer medveten om hur illa jag behandlat mig själv på grund av samhällets normer så vill jag återerövra min rätt att berätta en ny historia om vem jag är för mig själv. Återfå rätten att ge nya perspektiv på min blyghet och se komplexiteten i min försiktiga, känsliga och drömmande personlighet. En kan väl säga att jag är trött på att arbetet med mig själv ska ta sådan lång tid, jag tycker det är dags att jag på heltid får omfamna den jag är. Något som är svårt när hjärnan är inprogrammerad på självkritik.

Just i stunden försöker jag se helhetsbilden, att i arbetet med sig själv ingår perioder som denna. Där en är trött och extra otålig. På sätt och vis gör det mig glad, att jag vill tycka om mig själv mer och att det är på grund av att självkritiken fortfarande är så utbredd som jag blir besviken. Det känns gott att mitt fokus och min övertygelse ändå är den att jag ska och vill bli min egen vän. Jag får bara försöka acceptera att det går i den takt det går och att varje steg är väsentligt.

Vilka verktyg önskar ni att ni hade för att kunna omfamna er försiktiga sida bättre? Hur ser er resa ut just nu i ert arbete med att acceptera er själva? Berätta gärna i kommentarsfältet<3

Tysta peppen

Etiketter

Dags för veckans tysta pepp! Just idag kan jag verkligen behöva den. Haft ett riktigt energitapp den senaste tiden och behöver suga åt mig av alla positiva små ting och händelser. Som igår kväll när vi hade släppt in katten och han la sig i fönstret och förundrat tittade ut i natten och samtidigt kurrade. Med en helt förnöjd katt i rummet stiger värmen och jag passade på att njuta av hans förmåga av att bara vara<3.

Emmy Rasper

”När jag berättar att jag ofta reser ensam brukar människor titta på mig som om att jag ägnar mig åt en livsfarlig äventyrssport. Sen säger de: ”Det hade jag också velat göra!” och frågar om jag inte är rädd eller känner mig ensam.

Vad jag tror att de missar är att den sport jag ägnar mig åt är en självvald ensamhet. Det är den lyxiga varianten av ensamhet som står i skarp kontrast till den ofrivilliga ensamheten.”

Emmy Rasper berättar om att resa ensam och om hur det gjorde att hon hittade sig själv.Myerbriggs3

Gedigen och intressant artikel om hur vi kan upptäcka vilka personlighetsegenskaper som personerna i vår omgivning har, utifrån Myer Briggs.

infographic

En infographic dedikerad till alla oss introverta som förklarar hur just vi ska göra för att bli och vara lyckliga i livet!kindDenna söta WikiHow om snällhet snubblade jag över häromdagen och tänkte att den passade på tysta peppen. Det är helt enkelt en guide med bilder för hur du ska gå tillväga för att bli snällare<3. Just snäll är en himla underskattad egenskap som jag tycker vi bums ska peppa mera för!

The-Gifts-of-Introversion_Hero

Quietrevolution levererar ofta fina artiklar om introversion. Förra veckan hittade jag denna om gåvorna som vi introverta har. Författaren menar att debatten många gånger handlar om vad vi inte har och vill istället rikta in den på att visa och lyfta vad vi faktiskt har som våra styrkor. Så in och läs The gifts of introversion, nu bums!

Skärmavbild 2015-08-31 kl. 1.33.14 fmTill sist så såg jag reprisen av förra veckans Babel igår och det var en fin liten stund under deras programpunkt Biblioterapi (där de tipsar tittare som skrivit in och bett om boktips). En tittare som skrev in för att hen ville bli mer som Pippi Långstrump fick ett himla klokt svar av Kerstin Ekman. Det hela börjar vid 55.00 i programmet.