Hej säger jag från ett regnigt Göteborg! I torsdags på dagen hade jag nästan inga planer för min helg men hastigt och lustigt hade jag på kvällen anmält mig till en kurs i samarbete och konflikthantering. Grejen var den att de hade fått två som anmält sig som sjuka och att det nu fanns möjlighet att gå kursen gratis. Jag som nästan aldrig tar spontana beslut var bara tvungen att ta chansen. Jag har tidigare kikat på just denna kurs och velat gå men inte haft råd.
Efter att det spontana beslutet tagits gick mitt huvud på helvarv resten av kvällen. Lite som att den bearbetning jag brukar göra under en längre tid innan beslut tas kom att avverkas under enbart en kväll. Haha, tror det är just på grund av detta som jag sällan bestämmer mig för saker spontant. Men ibland är det viktigt att kunna göra det för att ta vara på chanser och ge sig själv möjlighet att lära sig nytt och ha roligt. Särskilt viktigt känns det med just denna kurs för mig eftersom det är en enorm utmaning för mig. Som jag skrivit om tidigare så är min oförmåga att säga ifrån och stå upp för mig själv och andra den del av mig själv som jag har svårast för. För det går verkligen emot hela mitt väsen att bara sitta och titta på.
Så nu är jag alltså här. Efter den första kursdagen är jag helt mör och slut. Tankarna innan och speciellt precis när jag fattat beslutet om att anmäla mig var; ”Hur ska jag klara detta? Jag som är så blyg och försiktig. Jag kommer göra bort mig”. Så jag var nervös även om det hade lugnat sig tills imorse. Och vet ni vad? Dagen har verkligen gått över förväntan. Jag har haft roligt, vågat testa nya saker och lärt mig massor! Jag märker dagar som denna vad miljön och människorna omkring mig gör med min sociala trygghet. Det har säkert att göra med min högkänslighet att jag känner av om människor vill mig gott eller inte. Och redan från första början kände jag att detta var en grupp av människor som hade goda intentioner. På grund av detta har jag vågat slappna av och inte byggt upp murar som jag så ofta gör.
Jag har faktiskt under en längre period tvivlat ovanligt mycket på min sociala förmåga, om jag ens har verktyg för att socialisera på ett bra sätt. För i ”dåliga” miljöer känns det verkligen som att jag inte kommer på något att säga. Jag har till och med gått och tänkt att jag är socialt inkompetent på riktigt, inte alls särskilt konstruktivt. Så därför behövde jag verkligen få känna detta nu, att jag visst fungerar socialt. Det behövs bara vara en god miljö omkring mig. Jag tror också att en kurs som denna gör det mer öppet att prata om meningsfulla saker. Alltså komma in på lite djupare ämnen som vi introverta föredrar och går igång på. Alla övningar och allt vi lär oss är ju liksom inom detta spektrum.
Lite längre fram kanske jag delar med mig lite om vad jag lärt mig under helgen. För det finns så himla mycket bra som jag redan vet att jag kommer försöka praktisera i min vardag. Men nu ska jag ta och laga lite mat och sen kika på en film. Som tur är har jag fina vänner som öppnar upp sina hem så att jag kan få tak över huvudet. Verkligen uppskattat!
Önskar er alla en fin lördagskväll!
zabsv skriver:
Jag känner igen det där med hur mycket omgivningen påverkar en. I vissa miljöer kan jag själv bli förvånad över hur social jag är :) I andra kan jag inte komma på en enda grej att säga.
Kul att du kom iväg på en bra kurs! Jag tror det är bra att ta spontana beslut, som ren träning om inte annat. Efter ett tag så vänjer man sig vid att inte fundera så mycket på allting och det tycker i alla fall jag känns bra :)
blygamyran skriver:
Hej Anders! Visst är det intressant hur mycket miljön inverkar på den upplevda sociala förmågan?
Att träna på att ta spontana beslut kan nog vara bra i vissa lägen och områden. Som du säger kan det vara gött att inte ständigt fundera över allt. Tack för att du delar med dig! Det
Patricia skriver:
Vad glad jag blir av en lyckad kursdag! Jag hoppas verkligen att du börjar inse att du inte alls är socialt inkompetent för du är jättetrevlig att prata med. Sammanhang och sociala kontexter påverkar såklart, det märker jag med och det man får göra är att inte döma ut ens känslor och inte tvinga sig till att prestera eller uttrycka sig. Skolan är väl undantaget då man tvingas till att visa engagemang med mera.
blygamyran skriver:
Hej Patricia! Vad fina ord du skriver, tack! Jag tänker att du har rätt i att en inte bör döma ut sina känslor, det skapar mest skam och gör en mer begränsad. Det är viktigare att tillåta sig vara tyst och försiktig för då tror jag att en slappnar av mer och på så vis vågar en också ta mer plats när en vill. Tack för att du kommenterar! :) Kram
Sanna skriver:
Jag var också i Göteborg i lördags, var dock nervös bara av att vara där. Men det är en annan historia. Kallt var det i alla fall.
Den kursen lät väldigt bra, skulle också behöva gå den, haha. Hur var det?
Kram! Och ha det görbra!
blygamyran skriver:
Vad fint att vi var i samma stad! Ja kursen var superbra :). Tar med mig mycket av det vi lärde oss! Kram!